Här kan du läsa Filimons berättelse om hur det var att som sjuttonåring fly från oroligheterna i Eritrea, med drömmen om ett nytt liv i Europa och hur han upplevde det att komma till sin nya hemstad, Piteå. En hemstad där han idag jobbar på Trädgårdens äldrecentra och lever ett rikt liv med nya vänner och framtidsdrömmar. Här berättar Filimon även om hur han blev bemött när han kom till Piteå för ett halvår sedan.

Filimon föddes 1997 i Eritrea, där han växte upp på landet med mamma, pappa och syskon. Han minns tillbaka på en bra uppväxt med familjen, där han gick i skolan och hade vänner. När Filimon sedan blev i 16-17 års åldern blev det allt mer oroligt i landet då Eritrea och Etiopien hamnade i konflikt.

– Min pappa och mina storasyskon behövde gå ut i kriget men jag kunde inte se min framtid så, minns Filimon.

Filimon berättar om sina syskon som är duktiga i skolan och har bra utbildning, men pappan har fortfarande militärtjänst.

– Varje kväll lämnade någon av mina vänner på natten, tillslut hade jag bara några kvar. Då kände jag att jag måste lämna. Det var otroligt tufft att lämna landet, familjen och alla man känner. Jag hade en dröm om att bli något i landet. Kanske politiker eller läkare. Men allt blev ändrat när det blev krig. Vi har kunskap att bygga landet, säger Filimon.

Hade du berättat för din familj om flyktplanerna?

– Jag kunde inte berätta för min familj att jag skulle fly. Det gjorde jag i hemlighet. Annars skulle de ha hindrat mig.

Hur gick det till när du sedan valde att fly?

Filimon berättar om den tuffa flykten över till grannlandet, där han vandrade på natten i skydd av mörkret för att kunna ta sig över gränsen. Det var en farlig vandring, men Filimon och hans vänner klarade flykten utan att bli upptäckta.

– Jag flydde till Etiopien, jag gick på natten, det var jättetufft och farligt, det fanns militärer där. Jag gick tillsammans med sju kompisar i samma ålder. Jag var jätterädd. Det fanns farliga djur, berg och skog. Jag hade aldrig varit ensam utan mina bröder och min pappa. Jag hörde djuren i mörkret, minns Filimon.

– Det är hemskt att unga människor måste fly, fortsätter Filimon. Det var många vänner före mig som försökte fly om man blir tillfångatagen får man 5-6 år i fängelse, sedan tvingad att bli militär och utsatt för propaganda. Jag känner många som hamnade i fängelse.

Efter flykten bodde Filimon några månader i Etiopien och gick sedan vidare till Sudan. Han berättar om en tuff tillvaro i ett helt annat samhälle, där människor pratade ett främmande språk. Men Filimon lärde sig snabbt arabiska och började jobba på en fabrik för att spara ihop pengar.

– Jag kämpade. Efter ett år gick jag vidare till Libyen. Det var helvetet. Folket visade inte respekt. Det var kaos där. Där bodde jag i några månader, men jag hade bestämt mig att jag skulle vidare. Mitt mål var från början att ta mig till Europa.

När Filimon sedan kom till Europa och Sverige 2020 splittrades han och vännerna, alla åkte till olika länder i Europa och Kanada. Filimon kom till en by utanför Söderhamn. Han berättar att det var väldigt fint och lugnt där, men första tiden var svår, då det var mycket praktiskt som skulle ordnas, samtidigt som han ännu inte hade lärt sig språket.

– Första månaden var jättesvår för mig, utan språk, men handledare hjälpte till att åka till arbetsförmedlingen. Det är svårt när man inte kan språket. Första månaden hade jag bestämt mig för att lära mig Svenska.

När Filimon hade bott i Sverige i några månader läste han svenska på SFI, sedan grundskolan. Efter att ha läst in grundskolan jobbade Filimon 50% och pluggade 50% till undersköterska i Gävle, dit han pendlade och började sedan söka efter ett heltidsjobb. Det var så han kom i kontakt med Piteå Kommuns inflyttarservice och Fredrik Blom från Piteå Kommun.

Hur hamnade du sedan i Piteå?

– Förra sommaren kom jag till Piteå efter fyra år i Söderhamn. Jag kom till Piteå för att jobba. Jag sökte jobb i Piteå och fick jobbet efter jag hade gjort intervju. Jag gick hem och googlade och tyckte att Piteå såg fint ut.

Hur var det att komma till Piteå?

– När jag kom till Piteå fick jag bra hjälp med boende. Jag fick mycket hjälp av Fredrik Blom. Han försöker mycket och är engagerad. Han säger nästan aldrig nej, berättar Filimon.

Har du lärt känna nya vänner i Piteå?

– Jag är social med mina kollegor och har fått en massa kompisar i Piteå, jag känner många folk i Piteå. Jag gör mycket på fritiden, jag tycker om att träna. Jag springer, går på stan och fikar och spelar biljard.

Har du någon kontakt med familjen i hemlandet?

– Jag ringer och pratar med dem. De saknar mig och frågar om livet.

Vad tycker du om Piteå, nu när du har bott här ett tag?

– Piteå är en lugn kommun. Det är inte så mycket dåliga nyheter. Piteåfolket är jättetrevliga, de försöker hjälpa till. Till exempel Fredrik. Mina arbetskamrater är väldigt tacksamma och hjälpsamma. Jag tror att jag kanske blir kvar i Piteå, varför inte? Bara jag kan jobba. Nu jobbar jag heltid på Trädgårdens äldrecentra och ibland som personlig assistent. Jag trivs med jobbet. Det är trevligt och jag känner mig trygg. Jag är snäll, flexibel och social, då blir det bra.

Vad är din dröm för framtiden?

Jag har många drömmar men det är svårt att säga. Jag vill inte bara drömma, jag behöver göra det. Först jobb, sedan familj, det är jätteviktigt för mig. Jag hoppas på det, avslutar Filimon.